Utdrag ur ”Yvon & Timo och morfars gamla flygbord i Landet Upponer”

Vi fortsätter i rask takt över till något roligare, ett till utkast! Det här är i från den sjätte boken och Yvon har hittat en liten mässingälva i skrivbordet som tillhört hennes morfar. När hon berättar om den för honom säger han i förtroende åt henne att hitta en plats åt älvan på skrivbordet, om hon bara letar tillräckligt noga kommer hon hitta den perfekt platsen och få uppleva lite äventyr på köpet… Yvon bjuder genast över Timo och tillsammans börjar de leta.

”Den gula stolen knarrar högt och gnäller argt när hon kommit upp.

”Jag tror att jag har hittat den perfekta platsen!” utbrister Yvon nästan direkt och pekar uppe på ovansidan av skrivbordet. ”Det är ett runt hål där, stort som en femkrona.” Ett hål som hon inte sett tidigare nerifrån golvet.

”Här”, säger han och räcker upp mässingälvan till henne. Den verkar få plats så Yvon stoppar försiktigt ner henne i hålet.

Med ens försvinner älvan in i skrivbordet!

”Nej!” utbrister Yvon och blir alldeles varm om kinderna när hon tänker på att hon haft bort morfars mässingälva.

”Vad hände?” undrar Timo.

”Jag vet inte! Älvan försvann!” svarar hon och öppnar tredje lådan uppifrån till höger. Där i finns hennes färgpennor och hon tar upp en och försöker peta upp mässingälvan ur hålet men det går inte. Skrivbordet börjar knaka ikapp med stolen.

”Hålet har växt igen!” ropar hon och trillar av stolen när hon trampar fel på stolsitsen.

Plötsligt börjar det gamla skrivbordet att knaka och gnissla och skaka på allvar. Ett par gigantiska vita och bruna vingar växer fram från båda sidor av skrivbordet och Yvon och Timo tror knappt sina ögon!

”Öppna fönstret!” skriker Yvon och försöker överösta skrivbordets vingslag.

”Vad är det som händer?” ropar Timo tillbaka och gör som hon säger medan han ser på när Yvons gosedjur och leksaker flyger runt i rummet av vinddraget.

”Tänk om det flyger iväg?” skriker hon tillbaka. ”Det är nog bäst att vi hoppar upp på det!” Hon tar sats och hoppar upp på skrivbrädan. Med ens börjar skrivbordet flaxa ännu mer och Timo tar sig med nöd och näppe ombord innan det lyfter från golvet och flyger ut genom fönstret.

”Vilket skrivbord du har fått!” ropar Timo glatt.

”Ja!” skrattar hon tillbaka. ”Men det är inget skrivbord längre, det är ett flygbord!”

De flyger ut ur Yvons rum och flygbordet susar snabbt högt över husen och vidare mot skogen som ligger i närheten. Det verkar veta exakt vart det är på väg.”

Utdrag ur ”Yvon och Timo hittar en gammal prinsessa i skogen.”

”Det ser ut som en låda”, påpekar Yvon. ”Se där, det där är ett handtag.”
”Men vad gör en låda av guld mitt inne i skogen?” undrar Timo och tittar runt bland träden. ”Vad tycker du, ska vi gå till kojan eller vill du leta mer?”
”Ja! Det kanske finns fler här i närheten!” ropar Yvon uppspelt och tittar runt bland träden. ”Jag går hitåt”, meddelar hon och fortsätter längre in i skogen, ännu längre bort från stigen.
Under en tjock gran glimmar det till igen och Yvon böjer sig ner och plockar upp en liten nyckel av gyllene guld med ett band av vinrött sammet.
”Jag hittade en till sak!” ropar hon bort till Timo som sitter och letar i en ihålig stubbe. ”En nyckel! De kanske hör ihop?”
”Kanske!” ropar han tillbaka. ”Vi fortsätter leta!”
Regnet har bildat en sjö mitt inne bland träden och de går dit och tittar. Solen lyser starkare nu över skogen och vattnet glittrar magiskt. Tjocka grästuvor sticker upp längs stammarna och bildar en stor bukett runt träden. I en av tuvorna tror sig Timo se det tredje fyndet för dagen. Han vadar barfota ut i vattnet medan Yvon håller i hans blöta skor.
”Det är ett smyckeskrin som saknar en låda!” ropar han förtjust och Yvon hoppar jämfota av lycka. Tillsammans slår de sig ner på ett nerramlat träd i närheten för att sätta i lådan. Den passar perfekt! Yvon lägger i nyckeln och stänger sen lådan. Genast börjar en vacker melodi att spela.
”Jag har aldrig hört något liknande”, viskar Yvon och Timo håller med. De sitter trollbundna ett tag och bara lyssnar.
”Åh!” väser plötsligt en röst innefrån skogen, ”Jag hör att ni har hittat mitt smyckeskrin!”

Utdrag ur berättelsen om Timos höghustak

I boken som jag inte är riktigt nöjd med (och som jag nämnde i förra inlägget) går Yvon och Timo via en hemlig dörr upp till taket på Timos hus. De har sällskap av en granntjej som heter Mossarella och som gör Yvon svartsjuk. Anledningen till att de var tre överhuvudtaget var att uppgiften till skrivarkursen var att skriva om tre barn i ett rum, där rummet kunde vara vilken plats som helst på jorden. Jag föreställde mig genast ett tak med en fantastisk skog på…

”Ingenting hade kunnat förbereda henne för synen hon möts av uppe på taket! Istället för grått, gammalt grus som hon först föreställde sig ser taket ut som något man bläddrat fram i en sagobok.

Hela höghustaket, som är minst lika stort som en fotbollsplan, täcks av små mörkbruna krokiga träd i full blom. Eftersom träden är så korta syns de inte nerifrån gatan men härifrån är det fantastiskt vackert.

Om Timo sträcker sig upp på tå kan han nästan nå till trädens topp. Där uppe växer fantastiska vitrosa blommor och bladen som är ljust gröna och spetsiga växer tätt, tätt tillsammans. Grenarna är fulla av frukter som Yvon aldrig sett förut och de hänger tunga ner mot marken. De har samma form som tre knubbiga hjärtan hopsatta till en treklöver och är alla i olika storlekar. De mindre frukterna är gula och lyser som guld medan de större frukterna är bruna och blanka som choklad. De får träden att fullkomligt glittra i solljuset.

Men det mest makalösa av allt är doften som slår emot dem när de andas in.
”Mmm! Det luktar ju våfflor!” utbrister Yvon när hon klättrat upp genom luckan efter Timo och det sura humöret blåst bort.”

Har skrivit om den utan Mossarella eftersom jag inte vill ha någon kärlek mellan Yvon och Timo annat än som kompisar. De är experter på att hålla handen men där går också gränsen!

Utdrag ur ”Yvon och Timo cyklar runt i skogen och träffar både tomtar och troll”.

Hon parkerar den rödprickiga cykeln genom att lägga ner den på marken och går ifrån stigen, längre in i skogen. Över de hala, mossiga stenarna och under de långa, spretiga grenarna.
”Hallå?” viskar hon försiktigt in mot skogen och känner sig nästan lite löjlig.
”Hallå själv!” viskar en glad röst tillbaka innefrån skogen.
”Va? Var är du?” stammar Yvon förvånat och ser sig om bland granar och tallar.
”Här är jag!” skrattar rösten och rycker henne i byxbenet.
Yvon hoppar högt upp i luften av rädsla men lyckas landa på rumpan rätt ner i en lövhög.
”Du gjorde dig väl inte illa?” frågar rösten oroligt och nu ser Yvon att det verkligen är en liten skogstomte.

Utdrag ur ”Yvon och Fantomen löser mysteriet med den försvunna TVn”.

Den första boken om Yvon är faktiskt ett mysterium och inte vilket mysterium som helst! En TV saknas inne i vardagsrummet hos familjen Dockhusson och Yvon misstänker genast sina gamla leksaker i bokhyllan. Hon förhör dem och märker att allt inte står rätt till så hon tar hjälp av sin bror Johan (som för tillfället tror att han är Fantomen)…

Under kudden ligger hennes rosalila walkie-talkie med Törnrosa på. Hon tar upp den och trycker in knappen i sidan innan hon börjar prata

”Devil? Devil! Det är Milou här, över.”

Det knastrar till i walkie-talkien och sen hör man en röst som säger

”Jag hör dig, Milou. Över.”

”Kan du komma in i mitt rum? Över.”

”Jag ska bara läsa klart Fantomen. Klart slut.”

Hela rummet hör hur någon spolar i toaletten inne i badrummet som ligger vägg i vägg med sovrummet och strax därpå knackar det på dörren. In kommer Yvons brorsa Johan. Över sina blåa långkalsonger har han ett par röda kalsonger och för ögonen sitter en svart mask med två hål i så att han kan se ut. Den har mamma hjälpt honom att göra.

Vem är det som lämnar ledtrådar?

Varför är dockorna så arga på henne?

Ska Yvon och Fantomen lyckas nysta ut vem den skyldige är innan ett regelrätt kuddkrig bryter ut?