Utdrag ur ”Yvon & Timo och morfars gamla flygbord i Landet Upponer”

Vi fortsätter i rask takt över till något roligare, ett till utkast! Det här är i från den sjätte boken och Yvon har hittat en liten mässingälva i skrivbordet som tillhört hennes morfar. När hon berättar om den för honom säger han i förtroende åt henne att hitta en plats åt älvan på skrivbordet, om hon bara letar tillräckligt noga kommer hon hitta den perfekt platsen och få uppleva lite äventyr på köpet… Yvon bjuder genast över Timo och tillsammans börjar de leta.

”Den gula stolen knarrar högt och gnäller argt när hon kommit upp.

”Jag tror att jag har hittat den perfekta platsen!” utbrister Yvon nästan direkt och pekar uppe på ovansidan av skrivbordet. ”Det är ett runt hål där, stort som en femkrona.” Ett hål som hon inte sett tidigare nerifrån golvet.

”Här”, säger han och räcker upp mässingälvan till henne. Den verkar få plats så Yvon stoppar försiktigt ner henne i hålet.

Med ens försvinner älvan in i skrivbordet!

”Nej!” utbrister Yvon och blir alldeles varm om kinderna när hon tänker på att hon haft bort morfars mässingälva.

”Vad hände?” undrar Timo.

”Jag vet inte! Älvan försvann!” svarar hon och öppnar tredje lådan uppifrån till höger. Där i finns hennes färgpennor och hon tar upp en och försöker peta upp mässingälvan ur hålet men det går inte. Skrivbordet börjar knaka ikapp med stolen.

”Hålet har växt igen!” ropar hon och trillar av stolen när hon trampar fel på stolsitsen.

Plötsligt börjar det gamla skrivbordet att knaka och gnissla och skaka på allvar. Ett par gigantiska vita och bruna vingar växer fram från båda sidor av skrivbordet och Yvon och Timo tror knappt sina ögon!

”Öppna fönstret!” skriker Yvon och försöker överösta skrivbordets vingslag.

”Vad är det som händer?” ropar Timo tillbaka och gör som hon säger medan han ser på när Yvons gosedjur och leksaker flyger runt i rummet av vinddraget.

”Tänk om det flyger iväg?” skriker hon tillbaka. ”Det är nog bäst att vi hoppar upp på det!” Hon tar sats och hoppar upp på skrivbrädan. Med ens börjar skrivbordet flaxa ännu mer och Timo tar sig med nöd och näppe ombord innan det lyfter från golvet och flyger ut genom fönstret.

”Vilket skrivbord du har fått!” ropar Timo glatt.

”Ja!” skrattar hon tillbaka. ”Men det är inget skrivbord längre, det är ett flygbord!”

De flyger ut ur Yvons rum och flygbordet susar snabbt högt över husen och vidare mot skogen som ligger i närheten. Det verkar veta exakt vart det är på väg.”

Yvon hjärta Twitter!

Fick en skiss på Yvon idag från Maria och om du kikar på Yvon & Timos Twittersida så ser du en liten teaser av den i bakgrunden!

Tweets by yvonochtimo

Utdrag ur berättelsen om Timos höghustak

I boken som jag inte är riktigt nöjd med (och som jag nämnde i förra inlägget) går Yvon och Timo via en hemlig dörr upp till taket på Timos hus. De har sällskap av en granntjej som heter Mossarella och som gör Yvon svartsjuk. Anledningen till att de var tre överhuvudtaget var att uppgiften till skrivarkursen var att skriva om tre barn i ett rum, där rummet kunde vara vilken plats som helst på jorden. Jag föreställde mig genast ett tak med en fantastisk skog på…

”Ingenting hade kunnat förbereda henne för synen hon möts av uppe på taket! Istället för grått, gammalt grus som hon först föreställde sig ser taket ut som något man bläddrat fram i en sagobok.

Hela höghustaket, som är minst lika stort som en fotbollsplan, täcks av små mörkbruna krokiga träd i full blom. Eftersom träden är så korta syns de inte nerifrån gatan men härifrån är det fantastiskt vackert.

Om Timo sträcker sig upp på tå kan han nästan nå till trädens topp. Där uppe växer fantastiska vitrosa blommor och bladen som är ljust gröna och spetsiga växer tätt, tätt tillsammans. Grenarna är fulla av frukter som Yvon aldrig sett förut och de hänger tunga ner mot marken. De har samma form som tre knubbiga hjärtan hopsatta till en treklöver och är alla i olika storlekar. De mindre frukterna är gula och lyser som guld medan de större frukterna är bruna och blanka som choklad. De får träden att fullkomligt glittra i solljuset.

Men det mest makalösa av allt är doften som slår emot dem när de andas in.
”Mmm! Det luktar ju våfflor!” utbrister Yvon när hon klättrat upp genom luckan efter Timo och det sura humöret blåst bort.”

Har skrivit om den utan Mossarella eftersom jag inte vill ha någon kärlek mellan Yvon och Timo annat än som kompisar. De är experter på att hålla handen men där går också gränsen!

Anonym författare

Jag håller på att sätta ihop en presentation som jag kan skicka till förlagen och tycker att det som står under Mer om böckerna passar fint till det. Funderar på om jag ska köra helt på den anonyma stilen, det är rätt roligt!

Just nu twittrar jag om några meningar som jag strukit. Jag har en hel mapp full med worddokument på datorn, både de klara och inte klara berättelserna om Yvon och Timo. Skrev en om taket på Timos höghus som jag gillar men som jag aldrig fick till som jag ville. Kan ha att göra med att det inte riktigt är jag som bestämmer när jag skriver. Berättelsen får eget liv och drar iväg så det blir som ett äventyr för mig med! Ska få till den en vacker dag!

Om du vill kan du närsomhelst maila till yvontimo@spray.se om du vill veta mer, jag kanske är anonym men det betyder inte att jag inte vill bli kontaktad! Släng iväg ett mail bums!

Utdrag ur ”Yvon och Timo cyklar runt i skogen och träffar både tomtar och troll”.

Hon parkerar den rödprickiga cykeln genom att lägga ner den på marken och går ifrån stigen, längre in i skogen. Över de hala, mossiga stenarna och under de långa, spretiga grenarna.
”Hallå?” viskar hon försiktigt in mot skogen och känner sig nästan lite löjlig.
”Hallå själv!” viskar en glad röst tillbaka innefrån skogen.
”Va? Var är du?” stammar Yvon förvånat och ser sig om bland granar och tallar.
”Här är jag!” skrattar rösten och rycker henne i byxbenet.
Yvon hoppar högt upp i luften av rädsla men lyckas landa på rumpan rätt ner i en lövhög.
”Du gjorde dig väl inte illa?” frågar rösten oroligt och nu ser Yvon att det verkligen är en liten skogstomte.

Refuseringar

Nu har jag letat upp de refuseringar som jag fick förra sommaren när jag skickat in ”Yvon och Fantomen löser mysteriet med den försvunna TVn” för att se vad de skrivit. De är ju inte så kul att läsa refuseringar men alla utom ett förlag var vänliga nog att kommentera och berömma manuset även om jag själv är medveten om att det kanske var lite naivt att tro att de skulle tacka ja på första försöket!

Det var därför jag bestämde mig för att återvända med dunder och brak i år! Sex stycken färdigskrivna manus som hör ihop och som växer ju mer man läser dem. Jag älskar ju verkligen Yvon & Timo och känner dem utan och innan så det är svårt att bedömma själv hur de skulle klara sig ute i den riktiga världen, bokhandeln, men jag själv är övertygad om att de skulle stormtrivas!

Det är så spännande att vänta in skisserna från Maria som jag kommer bifoga och som jag hoppas kommer med i det färdiga resultatet! Efter sommaren, kanske i slutet av augusti, ska jag skicka in alla manus i ett stort, härligt kuvert till fem olika förlag och se om någon nappar den här gången! Astrid Lindgren fick Pippi refuserad flera gånger och jag känner att varje refusering är ett steg närmare ett ja. Undrar om jag kommer få det svaret i höst!?

Skogen

Jag jobbar vid sidan av skolan med att göra hemsidor åt författare och en av dem har gett mig ett ovärderligt tips som jag tänkte dela med mig av!

Jag älskar att ta kort och har alltid kameran med mig och precis som den här författaren, Karin, ska jag börja göra lite research! Tänk vad fint det är i skogen! Jag blir alldeles trollbunden när jag går runt och tittar på alla mossiga stenar, ljusgröna gräsbuketter och bruna barkbitar som flagnar av från träden. När solen skiner in på en stig eller en ekorre hoppar från träd till träd, då blir jag alldeles lycklig! Det vill jag ju såklart försöka fånga i mina texter och det ska jag se till att fånga med min kamera!

I mina böcker är Yvon och Timo ofta ute i skogen, jag dras till den så då får de hänga med! Vad som helst kan ju hända där och min fantasi har sällan några gränser. Jag är inte rädd för att blanda in tomtar och troll för det tycker jag hör till när man skriver för barn.

Tycker att det naturligt dyker upp idéer som jag inte förstår vart de kommer från när jag ser dem två framför mig i skogen. I Yvon & Timo cyklar runt i skogen och träffar på tomtar och troll möter Yvon en tomte som bjuder henne på ekollonkakor. Hur smarrigt låter inte det? Det måste ju vara ekorrarnas favoritkakor! Varma, saftiga ekollonkakor, det är ett av mina bidrag till barnbokslitteraturen.

Utdrag ur ”Yvon och Fantomen löser mysteriet med den försvunna TVn”.

Den första boken om Yvon är faktiskt ett mysterium och inte vilket mysterium som helst! En TV saknas inne i vardagsrummet hos familjen Dockhusson och Yvon misstänker genast sina gamla leksaker i bokhyllan. Hon förhör dem och märker att allt inte står rätt till så hon tar hjälp av sin bror Johan (som för tillfället tror att han är Fantomen)…

Under kudden ligger hennes rosalila walkie-talkie med Törnrosa på. Hon tar upp den och trycker in knappen i sidan innan hon börjar prata

”Devil? Devil! Det är Milou här, över.”

Det knastrar till i walkie-talkien och sen hör man en röst som säger

”Jag hör dig, Milou. Över.”

”Kan du komma in i mitt rum? Över.”

”Jag ska bara läsa klart Fantomen. Klart slut.”

Hela rummet hör hur någon spolar i toaletten inne i badrummet som ligger vägg i vägg med sovrummet och strax därpå knackar det på dörren. In kommer Yvons brorsa Johan. Över sina blåa långkalsonger har han ett par röda kalsonger och för ögonen sitter en svart mask med två hål i så att han kan se ut. Den har mamma hjälpt honom att göra.

Vem är det som lämnar ledtrådar?

Varför är dockorna så arga på henne?

Ska Yvon och Fantomen lyckas nysta ut vem den skyldige är innan ett regelrätt kuddkrig bryter ut?