Oreo

Jag har fått ett till nej från ett förlag, det känns lite tufft. Det har inte plats i sin utgivning och det kan jag förstå men jag blir lite ledsen. Ungefär såhär ledsen (se filmen).

Norstedts…

Igår fick jag ett avi från Norstedts… Nej! tänkte jag, jag vill inte! De ska säkert skicka tillbaka mina manus, nej, nej, nej! (Är visst lite mer nervös inför refusering/publicering än vad jag erkänner för mig själv).

Drog på det hela dan, ville inte refuseras,  så först på kvällen hämtade jag ut det tjocka kuvertet som var… alldeles bulligt! Det kändes inte som mina sex manus inte! När jag öppnade det skrattade jag till! Jag hade totalt glömt bort tävlingen som jag anmält mig till via Rabén & Sjögrens Twitter och nu stod jag där som en vinnare, mitt i höstmörkret! Hurra! Inte riktigt lika glad som om det varit ett samtal från dem men nära! (Ganska nära)

(Lagom nära… Ring mig!)

Vinsten: Pija Lindenbaums nya, fina bok Siv sover vilse, ett kuddfodral och ett pennfodral

Ett svar!

Jag fick ett snabbt svar från Semic som skrev att mitt manus inte passade in i deras utgivning och det hade jag nästan gissat. Annars har jag inte hört ett knyst från någon! Så länge det inte landar ett kuvert på hallgolvet så är jag nöjd, jag ser tystnaden som ett tecken på att förlagen smider stora planer och att de snart ringer mig.

Så länge underhåller jag mig med mitt nystartade företag som jag hoppas ska underlätta mitt författande på sikt!

Utdrag ur berättelsen om Timos höghustak

I boken som jag inte är riktigt nöjd med (och som jag nämnde i förra inlägget) går Yvon och Timo via en hemlig dörr upp till taket på Timos hus. De har sällskap av en granntjej som heter Mossarella och som gör Yvon svartsjuk. Anledningen till att de var tre överhuvudtaget var att uppgiften till skrivarkursen var att skriva om tre barn i ett rum, där rummet kunde vara vilken plats som helst på jorden. Jag föreställde mig genast ett tak med en fantastisk skog på…

”Ingenting hade kunnat förbereda henne för synen hon möts av uppe på taket! Istället för grått, gammalt grus som hon först föreställde sig ser taket ut som något man bläddrat fram i en sagobok.

Hela höghustaket, som är minst lika stort som en fotbollsplan, täcks av små mörkbruna krokiga träd i full blom. Eftersom träden är så korta syns de inte nerifrån gatan men härifrån är det fantastiskt vackert.

Om Timo sträcker sig upp på tå kan han nästan nå till trädens topp. Där uppe växer fantastiska vitrosa blommor och bladen som är ljust gröna och spetsiga växer tätt, tätt tillsammans. Grenarna är fulla av frukter som Yvon aldrig sett förut och de hänger tunga ner mot marken. De har samma form som tre knubbiga hjärtan hopsatta till en treklöver och är alla i olika storlekar. De mindre frukterna är gula och lyser som guld medan de större frukterna är bruna och blanka som choklad. De får träden att fullkomligt glittra i solljuset.

Men det mest makalösa av allt är doften som slår emot dem när de andas in.
”Mmm! Det luktar ju våfflor!” utbrister Yvon när hon klättrat upp genom luckan efter Timo och det sura humöret blåst bort.”

Har skrivit om den utan Mossarella eftersom jag inte vill ha någon kärlek mellan Yvon och Timo annat än som kompisar. De är experter på att hålla handen men där går också gränsen!

Refuseringar

Nu har jag letat upp de refuseringar som jag fick förra sommaren när jag skickat in ”Yvon och Fantomen löser mysteriet med den försvunna TVn” för att se vad de skrivit. De är ju inte så kul att läsa refuseringar men alla utom ett förlag var vänliga nog att kommentera och berömma manuset även om jag själv är medveten om att det kanske var lite naivt att tro att de skulle tacka ja på första försöket!

Det var därför jag bestämde mig för att återvända med dunder och brak i år! Sex stycken färdigskrivna manus som hör ihop och som växer ju mer man läser dem. Jag älskar ju verkligen Yvon & Timo och känner dem utan och innan så det är svårt att bedömma själv hur de skulle klara sig ute i den riktiga världen, bokhandeln, men jag själv är övertygad om att de skulle stormtrivas!

Det är så spännande att vänta in skisserna från Maria som jag kommer bifoga och som jag hoppas kommer med i det färdiga resultatet! Efter sommaren, kanske i slutet av augusti, ska jag skicka in alla manus i ett stort, härligt kuvert till fem olika förlag och se om någon nappar den här gången! Astrid Lindgren fick Pippi refuserad flera gånger och jag känner att varje refusering är ett steg närmare ett ja. Undrar om jag kommer få det svaret i höst!?